Stall Vendelstorp

Redan under vikingatiden använde man spunnen guld-, silver- och bronstråd till att smycka sina ägodelar med. I Hågahögarna utanför Uppsala har man funnit fragment av spunnen guldtråd som är ca 3000 år gamla.

Att använda tenntråd kom däremot senare. Vid sjön Furen i småland har man gjort det äldsta fyndet hittills. Det tros vara från någon gång under 1000-talet. I Gråträsk i Norrbotten har man också funnit gammal tenntråd även den från 1000-talet.

Tenntrådsbroderiet har varit utbredd bland samerna sedan 1600-talet. Under 1800-talet försvann tenntrådsbroderiet nästan helt. Det berodde troligen på att tennet (och även silver föremål) under en tid fördömdes av den laestadianska väckelsen som drog fram.

Förmodligen fick samerna idén till att spinna tenntråden då de handlade med nordborna. Det gjorde de främst med norrmännen. Det var vanligast att man använde silvertråd. Samerna började använda tenn, eftersom det gick lättare att bearbeta och var något billigare. De tillverkade tråden genom att först klyva en björk- eller alkvist mitt itu och sedan ta bort märgen. Därefter band man ihop kvisten igen med snören, i hålet hällde man sedan en blandning av smält tenn och bly som fick stelna. De tennstavar man fick fram pressades genom mindre hål som man borrat i renhornsskivor.

När tråden blivit tillräckligt tunn spann man den runt en rensena. Efter det var tråden klar och kunde sys fast i vackra mönster. Tennslöjden försvann så småningom även från de sydsamiska områdena. Vid 1800-1900 sekelskiftet fanns det knappt någon som ägnade sig åt tenntrådsbroderier.

1905 fann Andreas Wilks i Dikanäs sin mors gamla tenntrådsverktyg och började experimentera. Till slut lyckades han både dra och spinna tenntråd. Han gjorde det inte på det gamla sättet. Istället för att spinna tråden runt en sena, spann han den runt en björntråd. Han förenklade också själva spinnandet genom att byta ut den gamla "vridaren" mot en typ av slända som samerna brukade använda till att spinna ullgarn med.

Andras Wilks höll ett 30-tal kurser i Norrbotten, Västerbotten, Jämtland och Härjedalen. På så sätt räddade han en utdöende konstart.

Källa: Tenntrådsbroderier av Mona Callenberg